Poesi är det nya svarta. Ämnet diskuterades vid en festlig liten tillställning för ett tag sedan och jag lovade att ge det hela ett försök. Och hey, varför inte?, tänkte jag med mina stora blå. Alla utmaningar är bra utmaningar. Tills jag insåg att jag skulle tvingas gå ut galet hårt med en antik tegelsten av Hjalmar Gullberg (han föddes 1898, jag var tvungen att googla). I den bläddrar jag just nu under flitens lampa i ett frenetiskt försök att hitta takt, ton och förstånd (!) i texter som Broder Död, Fackeldans, Kreaturens suckan och Jakthorn i Alperna. Och precis samtidigt som jag letar flöde, inspiration och personlig utveckling i gammelsvenskans förtrollade land, provar karln min efter påstridig begäran hudfärgade damstringtrosor i storlek 44.
Så ter sej livet stundom hemma hos mej en ovanligt varm tisdagskväll i juni.
