Ombyte förnöjer.

Måndag igen. Solen skiner och jag och mina svullna halsmandlar beger oss ut på stadens gator för möten, spring och prep. Den här veckan är, liksom slutet på förra, full av pill. Av jobb som kräver problemlösning, fingerfärdighet och detaljrikedom. En galet rolig kontrast till det betydligt större och tyngre som jag nyss lämnat. Och så färdigställande av ett stycke tidning som grädde på moset. Det har konstaterats förr - ombyte förnöjer. For very sure.

Inspiration. Kommer i alla dess former och ser förstås olika ut för var och en som tar emot. Gemensamt är, skulle jag tro, att ju mer man jagar efter den desto svårare är den att nå. Som kärleken, typ. Man ska vårda sin lust. Själv har jag fått energi från oväntat håll. Fastän jag inte kom iväg på en efterlängtad resa. Eller tog ledigt och rensade hjärnan. Eller hittade längtan att hämta/leta/tvinga mej själv att se nytt. Så helt jäkla plötsligt gör jag det. Förstås. På en massa olika sätt och lite här och där. Saktade ner gjorde jag och lät den springa ifatt. Runda mej på ställen där jag själv som minst anar. Så finns den nu, källan. Inspirationen. Drivkraften. I en grön och tillsynes meningslös kvist. I brevet på väggen. Eller hos tonerna från Kicki fucking D. Bara en sån sak. Jag lät den komma. Heja.

Vi skurar golven i torpet ikväll, den lilla prickiga och jag. Går planka efter planka fram, plockar pärlor mellan springorna och dränker silverfiskar i panik. Försöker båda två förtränga att det kliar, inuti och utanpå. Har av okänd anledning Per Gessles fras äta, jobba, sova, dö fastetsad på hjärnan. Aldrig i livet att det ska få sluta så.

Glad idag. Över strålande andra dag med Petra och Hilda för K A Olsson & Gems. Över pepp från nöjd Svenska Hemkund. Över kommande veckors roliga uppdrag. Och allra mest över att äntligen vara hemma hos mina små. Den ena med vattenkoppor och den andra med luftrörsjox. Men ändå mina. Och utan tvekan allra bäst. Jag får vara svårt hårt patriot idag. Får jag. Och äta tacos utan skam.

Det har varit ovanligt tyst här. Vet. Och skulden bär min simultana förmåga. Eller den plötsliga bristen på den. Vitrinskåpen, klickgolvet och logistiken tog över. Snart får jag den tack och lov tillbaka, verksamheten. Som har plats för barn och vänner och vår och allsköns nödiga och onödiga tankar. Jag packar ihop nu för att i morgon bocka för mej. Och niga åt alla jag har träffat i Ulricehamn för sin gästvänlighet. Därefter blir det avslutningsfest innan två dagars plåtning i Borås. Sen. Landar jag där jag hör hemma.

En bild från tillvaron. Just nu. Lite uppochned. På. Mycket i görningen. Och ingenting riktigt sej likt. Men jag mår fasligt bra. Det suger i magen. Vinden blåser i ryggen. Tar mej framåt. Idag har den tagit mej hemåt. Till barna som fyller mina händer. Som dansar i rad med glittersko. Trots snöslask är jag varm. Varmare. Kanske allra varmast. Några timmar under eget täcke innan nästa etapp. Tvätta ska jag göra. Ta igen det jag kan. Och lägga pussel. Typ tusen bitar. Det kommer bli fint tillslut, jag vet det.

Flyt.

Ligger med näsan i nacken på min minsta. Tänker tillbaka på en tid när jag var så uppfuckad att jag trodde att varje gång jag såg barna skulle bli den sista. Så trött och livrädd och uttömd att jag inte fixade annat än att se katastrof. Kände mej överkörd av en lastbil varje dag jag vaknade. Det var jag själv som varit chaufför. Kört fram och backat. Kört fram och backat. Hade fullt sjå med att ta mej igenom. La all energi på att trampa vatten. Hålla näsan över ytan. Jag luktade mej till den då, ångesten. I den känslan jag var trygg. Idag luktar det kärlek, värme och bamseshampoo. Och jag tror en massa. Mest bra. Flyter stadigt gör jag numer. Med hjärtat som simring. Och lär mej nytt varendaste dag.

Ett dygn med kidsen på hemmaplan gav energi. Strax iväg på ännu en veckas fältarbete. Myrorna kryper omkring i kroppen. Jag har kul!

Kurerar fötter som gåttförlängeifördåligaskorpåbetonggolv i skållhett vatten. Sätter chokladpuddingen på badkarskanten och lutar huvudet tillbaka. Musik. Tända ljus. Tusen tankar. Ler åt allt det lilla som är så ofantligt stort. Och härligt.

Lyckat jobb. Ånyo en lång dag. Ännu längre i morgon. Snart första etappen avklarad. Bock på den.

En lång dag av förberedelser hos IPM. I väntan på golv. Tapeter. Lampor. Växter. Ny energi. Moa och jag är kumpaner, helt nya för varandra. Och funkar excellent. Jag gillar just den trenden i mitt liv just nu. Att på ena sättet efter det andra dras till såna som är jag. Liksom min tillfälliga hyresvärd. Som skämmer bort mej med mat, vin, blandband och varmt vatten. På en allmäntråkig tisdag som startat på bästa sätt. I morgon börjar vi. På riktigt.

Bort men Hem

Jag har packat och stökat precis hela dan. I morgon rullar jag med fullastad bil på produktionsäventyr med Svenska Hem. Som heter duga. Inte nog med att vi - ny byrå, ny kund och så jag - ska plåta i nästan tre veckor. Jag ska bo på nåns soffa under tiden. Jag har resfeber. För när vänner backpackade sej genom magsjukor och thailändska nyår skövlade jag urtida rhododendrons jämte fallfärdig kåk och fortplantade jorden. Det här är liksom lite nytt för mej. Och lagom mycket ut i världen. Sådär en timmes bilväg bort från hem.

I övrigt. Dom fajtas lite väl mycket, dom här två. Ofta och alldeles särskilt just nu. På alla fronter och som nån slags oenad trupp. Far runt i överkroppen för att vinna mark. Hjärnan vill plötsligt vara med. Det stökar till det för mej. Ordentligt. Särskilt som magkänslan verkar ha flytt hela fältet. Slagfältet. Känslofältet. Magnetfältet. För jag kan inte riktigt stoppa mej själv att dras till dom just nu. Tankarna. Som delar mitt själv i tu.

Lat & naken.

Min påskledighet. Har mest legat som en stor maräng i sängen. Bland täcken och kuddar. Med barna. Nakna. Glada. Nära. I ljuset som sipprat in. Bland fräknar som fastnat på kudden. Svettats. Fnissat. Tittat. Blåst ballonger. Bara rest oss när vi måste. Vet inte när jag hittade den känslan sist. Den svårstartade. Tröga. Och helt fantastiskt sköna. Jag spar den på ett ställe där jag inte glömmer. Gör jag. För imon är det måndag. Och nya friska tag.

Min påsktiger. Kärring känns bra förlegat. Förträffligt att den dyra flytande eyelinern som är stört omöjlig att applicera runt ögat för en lekman äntligen kom till användning. Och typ tog slut, dessutom. Jag går på påsk nu. Drar till Blåkulla. Så mycket grr på mej.

Soldansen funkade. Det är väldigt mycket sommar ute. I känslan. Då gnäller jag som AD i det här uppdraget på att molnen har fel form. Jamen-inställningen är en tråkig approach till livet. Så jag ändrar mej snabbt. Och ser otroligt mycket fram emot den här dagen. Vi är igång.

www.guts.se

Jag har kämpats och slitits och varit besvärlig. Gamblat och prutat och kört taktik. Och tillslut tvingats lägga mej helt platt. Men det var det värt. För nu är den min. www.guts.se. Lite lättare att minnas. Lite roligare att säja. Den är långt ifrån klar. Och själen skäms över att visa knappt halvfärdiga saker. Men å andra sidan är det så det är att vara sin egen. Åtminstone min. Tiden räcker inte alltid till allt. Några timmar och några kompetenta kollegor är vad som behövs för att få ordning på den. Dom hittar jag snart. Sen, ni vet. Ni får väl hänga med i förvandlingen. Kanske måste ni, om bloggen också landar där. Såsmåningom.

Inskolning på Svenska Hem i Jönköping, kontorsfix på topfloor i Ulricehamn, prinsesstårta hos killarna i Borås och bildleverans på hemmaplan. Kort vecka. Lång lista.

Stort. Ungefär lika stort som att jag häromdan hörde mej själv säja högt att jag föredrar några gråa hår framför en finne på axeln. Om jag tvingas välja. Det.

Dots & bikinis.

Idag tar jag mej, rejält påpälsad och med kameran i högsta hugg, från den ena klippan till den andra längs med kusten. Mitt mission är att hitta precis rätt location för vår sommarplåtning som vi planerat att genomföra nu på onsdag. Fan ta den väderguld som inte står till min tjänst då. Och så obönhörligt glad jag är för att den lilla bikinin inte ska sitta på mej. Av fler skäl än ett.

Det finns normalt sett inga större likheter mellan mej och Barbie. Förutom de dagar då vi båda känner oss såhär. Rätt så stukade och avklädda. En tråkig sinnesstämning som förbyttes mot något betydligt bättre tack vare tjejer och vin. Skog och bridge over troubled water. Loppis och familj. Kompisövernattning och solsken. Tigerdräkt och bio. Skvaller och hårinpackning. Fikor och körsbärste. Raska promenader och lunch på frasiga våfflor. Tack snälla snälla helg för att du varit så fin mot mej.