Det är sannerligen tålamodskrävande att penselmåla kurviga mormorsmöbler. Och förvånansvärt knivigt att byta en gammal nött blekblå kulör mot en vit. Ångrar stort att jag inte bara lämnade in schabraket till nygammalt köksbord på sprutmålning hos nån som verkligen kan. Och som inte bor på 70 kvadrat med kontor, rekvisitaförråd och tre andra människor.

Idag har jag förlossningsvrålat på mina ongar, plåtat tapettrender för tidningen Skärgårdsliv, fått tillbaka alldeles för mycket pengar i affären och handlat pepparkaksdräkt på ogiltig värdecheck. En måndag som knappast går till historien som en av mina sämre.

Betalar helvetesräkningar samtidigt som jag klickar mej långt bort till drömmarnas land hos Urban Living. En Töa från Watt & Veke hade sannerligen varit klädsam i torpet. Suck.

Det råder en riktig hype kring överdimensionerade garnnystan och trådrullar just nu. Vi ser dom precis överallt och bestämde oss för att börja dagen med en egen tolkning på ämnet. Presentsnöre is da shit.

Ägnade kvällen åt lussebullebak med barnen. Tack kära kära Kungsörnen för att du underlättar min vardag. Resultatet blev enastående bra.

Just det. Köpte efter visst övervägande den lilla franska godbiten MiLK med hopp om gott resesällskap. Och jag kan lova dig att den var värd varenda (= 200!) spänn, fastän jag inte förstod ett enda ord*. Tillsammans med mer läsvänligt från klämkäcka och sjukt vettiga Mia Törnblad förgyllde den min resa hem på ett förträffligt sätt. Så väl att jag helt glömde av att vara åksjuk. Köp och spara.

* Ett senare tillägg tillägnat er som också har tidningen och som tror att jag är dum på riktigt. Jodå, väl hemma insåg jag att alla texter var skrivna även på engelska. Dom förstod jag.

Har ägnat mig åt inredningspornografi i Stockholm hela dagen. Oj så hjärtat slog emellanåt. Totalt slut av adrenalinchock, tågresa, intryck och trevligt möte. Älskar att komma hem till lilla Göteborg men önskar att jag kunde plocka med mej bit för bit av det gottigaste från storstaden. Så kul det skulle vara. Och så mycket "enklare" mitt jobb skulle bli. Åtminstone skulle det ge mig så oändligt mycket mer att välja på. Och än fastare överarmar.

Det har tydligen snöat i helgen, till ungarnas stora glädje. Själv har jag som frivilligt men tillfälligt installerad på location knappt märkt av en endaste liten regnblandad flinga. Jobbet med omfattande plåtningar är alltid roligast före och efter, så nu när jag roddat hem alla prylar och börjar tina upp i fingrar och tår är jag helnöjd och supernyfiken på resultatet.

Imorgon bär det av mot Stockholm och några häftiga möten. Har dock inte hunnit köpa åksjuketabletter, och kommer inte hinna göra det heller, vilken skrämmer livet ur mig. Tåg är inte min grej, särskilt inte baklänges. Men vad gör man inte för konsten?

Idag har jag spenderat hela dagen med min gode vän, fotograf och frilansarkollega Jonny. Styling och förevigande av mat stod som etta på schemat; en uppgift som visade sig vara lättare sagd än gjord i en nollgradig lokal med trasig värmefläkt. Jag tror ändå att jag pratar för oss båda när jag säger att resultatet överträffade förväntningarna och jodå, jag fick allt klämt in en del interiör också. Härligt. Och imon är det dags igen. Först ska gåskorna på då Frida och jag ger oss ut på stadens gator för att hitta props till vår efterlängtade och förmodat asroliga söndagsplåtning. I samma kalla lokal, fast denna gång med långkalsonger och torgvantar på. Hör du det Frida? Klä dig för vargavinter.

I min jakt efter dom perfekta tingen inför helgens roliga plåtningar, fick den här planschen mitt hjärta att öka takten. Så mycket på riktigt. Visst, mitt liv innehåller snirkliga love och darlings och tankar som hem ljuva hem också, men allra mest pågår ett ständigt kaos av känslor som delar mitt psykiska och fysiska jag i olika läger. Och som får mig att bli bättre. Butiken heter En Mix och ligger på Vallgatan numero 15.

Den som känner mig, eller följer mitt arbete för den delen, vet att färg inte är min starkaste sida. Eller alltså, jag gillar färg men i lagom dos. Och färger som inte syns, liksom. Vad jag älskar däremot, är strukturer och former. Dom gör underverk för själen. Som trenden med virkat porslin vi kan skåda lite varstans just nu. Denna tolkning heter Mormor och görs av härliga Normann Copenhagen. Fint, vackert och kul.

Har lärt mig att man ska ta glädjen, alltså att våga fira - stort som smått - när tillfälle bjuds. Positiva möten och solsken celebreras därför med att gå loss på en hel bal med toapapper. Det känns stort. Skitvuxet. Och familjen kommer älska mej, det har gått upp för mig att långt ifrån alla uppskattar servetter i alla dess varianter så som jag gör. Nu mot nya äventyr. Baj baj.

Jisses vad det finns att stå i, jag som var skraj att bli sysslolös. Idag har mina och diverse Valentinares fötter fått den stora äran att beträda Forbos härliga golv all day long. Två köksmiljöer stod på agendan och så här med facit i hand känns det som att vi alla blev mycket nöjda med resultatet. Skönt. Veckan fortsätter i ett rasande tempo med diverse skojigheter. Och så årets första julmarknad på det. Märkligt fast ändå inte ett dugg.

Oj. Har haft en kväll i soffan med favoritlektyren och faktiskt njutit av den. Det var ett tag sen. Det luriga med att ha sin stora hobby som jobb är att det kommer stunder då det blir för mycket av allt. För mycket press som förtar, som gör det roliga tråkigt. Som får mig att glömma av varför jag gör det jag gör. Men nu var det alltså härligt igen och jag fick ihop tokmycket sköna idéer till en av mina moodboards; den som ska presenteras för en mycket trevlig lägenhetsinnehavare med förkärlek för turkost. Kommer bli hur fint som helst.

Coolt att jag får vara med här, i en alldeles underbar samling av löjligt inspirerande bilder.

Idag plåtas det mode med vännerna på Fredag. Jag står för idé samt interiör i en alldeles superhärlig lägenhet mitt i stan. Temat är nån slags avslappnad julefrid och trots att jag inte alls känner mig bekant med det begreppet har vi lyckats sätta fingret rakt på rätta känslan och river av bild för bild i ett fascinerande tempo. Tjohoo. Resultatet ser du i början av december i det extra tjocka numret av Kungsmässan Magasinet.

Tänk att en söndagspromenad i löjligt brant uppförsbacke kan vara så inspirerande. Kvarnbyn i mitt hjärta. Trettiotvåmiljonerkronor är prislappen på är delar av området. Önskar jag kunde. Herregud vilken potential det finns här till ett kreativt, alternativt, galet och svenskt Christiania. Minus vissa saker och plus andra. Jag vill. Jag ska. Köpa Triss.

Det här är min offerkofta. Mor min hjälpte mig att ta av den tidigare idag. Den är förvisso mjuk och skön men oj vad jag ska kämpa för att låta den hänga kvar på den där galgen. Länge. Denna framgång ska firas med familjärt brakmys. Tack kära du för att du påminde mej om allt det goda.

Fredag eftermiddag och jag försöker skapa ordning i den inre oredan genom att sortera i den yttre. Är skeptisk till om det verkligen fungerar som jag önskar men mår ändå våldsamt bra av att göra saker utan en tanke på att göra det så in i bomben bra. Utan bara tillräckligt okej. Och för att jag vill. Den känslan vill jag bli bättre på att både skapa och behålla. Med start nu.

Har två nya kärlekar i mitt liv. Den ena är Frida (klipskare kvinna får man leta efter) och den andra den här lilla godsaken från Designtorget. En teburk för blott 60 riksdaler. Bedårande. Springer efter inspiration och pryttlar till ett riktigt trixit och fantastiskt roligt uppdrag. Och fort ska det gå. Love the pressure. Ska göda hjärnan med lite transfetter idag igen. Tack till den som uppfann tårtkalas.