Denna måndag ägnades åt att skapa en riktigt lyckad illusion av ljus åt golvföretaget Forbo. Joråsåatt. Ihop med gänget på Valentin & Byhr byggde vi upp ett retromodernt sovrum i en alldeles fantastisk våning mitt på Vasagatan. Golvet pusslades ihop i tre olika färger - allt för att inspirera potentiella golvköpare till att våga. Vågaa! Resultatet hamnar i produktkataloger och annat smått och gott framöver. En bra start på en bra första vecka i februari.

Pst. Tack finafina Floramor & Krukatös för lån av rekvisita.

Dagarna fullkomligt flyger förbi. Börjar så smått inse att det här med vilken veckodag det är på något vis suddas ut när man är sin egen. Liksom tiden. Det finns ju - på gott och ont - inga gränser för hur och när man vill och kan jobba. Just när Hemtexyran lagt sig plåtar vi för dagen mode med två undersköna småttingar för köpcentrat Kungsmässan. Under veckan blir det full fokus på Forbo, Svedbergs, två privatinredningar, uppstart av ett ett hemligt och klurigt stylinguppdrag och slutspurtande av ett mycket spännande tidningsprojekt. Det gäller att vara där det händer. När det händer.

Just det. Spottade en ny kärlek i senaste numret av brittiska Elle Decoration som denna gång bjöd på löjligt mycket ögongodis. Jag är ingen formgivarguru, och kanske sist på bollen, men oj så härlig den är, Tom Dixon Orb.

Det är mycket in progress nu, inte minst bilåkande. Sedan i början av förra veckan pendlar jag nämligen dagligdags till och från Borås. En timme dit å en timme hem. Tillsammans med ett skönt gäng av alldeles nya begåvade bekantskaper sliter jag ont men glatt för att ge Hemtex ett nytt visuellt uttryck. En del gult blir det. Och så rosa, som synes. Få verkar gilla Borås så mycket som jag.

Idag är en bra dag. En dag när hjärtat mitt till höjd och bredd är fullproppat med kärlek. Sådär så att det spränger, pyser över och väller ut över trotsiga barn, svettkläder på hög, upptinade hundbajskorvar, 8 köttbullar till 3 hungriga barn och extremt pressat schema på alla fronter. En helt vanlig tisdag mitt i januari när jag är så löjligt lycklig över innehållet i mitt ickeperfekta och kantstötta liv att jag ler med hela ansiktet i min ensamhet fastän radion brusar, bensinmätaren varnar och regnet klapprar envetet på vindrutan. Just ingenting bekommer mig idag, annat än kärleken.

Efter en lång och rätt så bedrövlig period av total kreativ uttömdhet på hemmaplan, fick jag ett DIY-ryck och satte lite välbehövlig färg på barnas rum. Medan bakpotatisen solade sej i ugnen (och fjärrkontrollen till lilla teven tydligen åkte en timmes karusell i tvättmaskinen) satte vi baksidor på se-men-inte-röra-hyllorna med hjälp av min all time higt i utbudet av barntapeter. Nova från isak pryder numer delar av väggarna och rolighetsfaktorn gör att vi bestämt ska fortsätta med mera pyssel ikväll. Ett gäng Ohooks är beställda och ett så efterlängtat lagom krävande hemmaprojekt har därmed sett dagens ljus.

Har i övrigt spenderat större delen av helgen på fältet och på att leta inspiration till högen av härliga projekt som väntar på mig. Mycket klickande på hemsidor, i portfolios och fotobloggar blir det och jisses så många begåvade människor det finns i vår värld. Säkert är du det också.

Hade med mej min egen Willy på jobb ikväll. Det är Sköna Hus sköna visningshus på Husknuten som ska få sig en uppryckning i naturens tecken inför vårens besöksflod av nybyggare. Ett riktigt kul projekt som fortsätter i dagarna tu. Ska bli intressant att se om herrarna bakom ser någon skillnad när helgen lider mot sitt slut.

Ångrar så här lite i efterhand att jag inte bad Tomten om ordet "nöjd" i mitt vokabulär.

När jag ändå är inne på ämnet så regnar det könsord över Mölndal idag. Låter riktigt sött när två ovetandes sjuåringar säger.. hm, det. Dom pratar visst om 90-talet också.

Sjukt ont i vänstra delen av halsen. Har inte alls tid för sånt, sjukdom (eller k*kdom) får vänta.

Åh vad jag diggar att göra moodboards. Att ta inspirerande alster av olika slag och placera dom i nya sammanhang, med andra snygga kompisar, för att se nya kreativa liv komma till världen. Att riva, slita, blanda stort och smått. Jaga fatt på tillsynes obetydliga saker som i symbios med andra lika menlösa ting bildar mästervärk. Alltså, i mina ögon. Japp, den här delen av mitt jobb är härlig som tusan. Om jag var enhällig härskare här hemma skulle varenda vägg få vara tapetserad med urklipp. Fast ännu hellre skulle jag vilja ha en stor och mycket oöm lokal att gå bananas i. Gärna på gångavstånd. Nån som har en till övers?

Liselotte Watkins är sannerligen en fena med pennan. Jag har en kär vän som är likaså, hon måste liksom bara förstå det själv. Hur som helst så har jag just levererat en briljant affärsidé till henne och det är med stor spänning jag ser fram emot att se hur hon förvaltar denna diamant. För jag vill vara med på ett hörn, nämligen.

För övrigt gör vi väl som alla andra idag, försöker återgå till nån slags tråkig, skön och på flera sätt efterlängtad vardag. Vända tillbaka dygnet, planera skridskoutflykter, tajma sovtider, spara godiset till lördagar. Och så.

Några nyårslöften att hålla mej till var jag smart nog att undvika i år. Däremot har jag återupptagit en ful vana, Hemnetvanan. Och inte nog med det. Jag har till min Dear T:s förtret insett hur sjukt mycket hus, idyll, gulligull och kärlek man kan få för pengarna ett par mil (läs timmar) utanför storstan. Jag vill. Ibland. Just nu.

Pst. Nog är väl donnan i bild höjdhoppsvlanka alltid?

Separationsångesten har avtagit och jag putsar brillorna för att från och med nu bara titta framåt. Har en sjukt effektiv idag, trots två kids och ett i bonus, Kalle Stropp & Grodan Boll på högsta volym, allmän oreda, frekventa slagsmål och tomt kylskåp. Jag börjar få kläm på bokföringen, inse att jag är min egen arbetsgivare (tillika pådrivare, mentor och ledare, pust!) haja att ensam inte är sådär jäkla stark, på riktigt begripa vikten av struktur och planering och greppa att det krävs arbete för att skilja det privata från det som är business - både i praktiken och hjärtat. Småtunga grejer, men nödvändiga och inte minst löjligt utvecklande.

Jag har jobbat flitigt under hela julledigheten (..?!) och verkligen saknat inspirerande uppdateringar i bloggsfären, intensiva mailkonversationer och annat som påbörjades strax innan den 23 och ännu inte avslutats. Det är onekligen mycket som puttrar i grytan.

Såkomigennudå.