Här har det söndagsjobbat hos bäste Herr Händén tillsammans med Rekyl och Miss Dee. Fyra outfits, stajlade av mej och Malin, på grymmaste modellen hann vi med. Jag tror på fint. Tack gänget för idag.

När Fan målar.

Att tro. Lättare sagt än gjort när den där Fan mer än lovligt gärna vill upp och lämna kladdiga avtryck på väggarna. Jag nitar honom i höjd med golvlisten. Tar ett nacksving och sätter knät mitt i bröstet på honom. Så, där på golvet ska han förbli. För det här är förbannat bra. Och hör sen.

Prep. Efterprep. Däckbyte. Intervju. Moodboard. Möten. Bokföring. Provtryckscheck. Pappersfix. Och allra mest hämt och lämn av barnen. Det var en månad sen sist och jag är inte den som går igång på ordet vardag. Men just idag bara älskar jag den. Jag har längtat efter att vara morsa, har jag. Brottas med bångstyrig snart fyraåring. Hålla i små händer. Tjata om läxor. Blåsa ballonger tills luften tar slut. Steka falukorv. Tappa tålamodet och slita mitt hår. Väldigt tokigt och helt jäkla sant.

Ursäkta mej.

Ni. Eh. Råkar inte ha några rakare bananer. På lagret eller så? Stora och långa, liksom. Neh? Inte? Säkert? Jag behöver verkligen. Haa. Jag fortsätter leta. Tack ändå.

Morgonstund.

Alla andra verkar vara lediga och våriga och demonstreriga. Jag ränner, förstås. Jobbar på sommarformen, inbillar jag mej mer än gärna när jag kånkar och bär. I morgon plåtar jag en serie bilder med V&B och mycket fix återstår. Som att spraya om alla leksaker jag igår gjorde blå. Vilka - just det ja! - skulle vara gröna. Det man inte har i huvudet får man ha i hjärtat. Det här är fantastiskt fint. Eller så föredrar man den här. Eller så kör man dom samtidigt. En alldeles ypperlig start på en lång och bra dag, vilket man än väljer.