Till er som idag fått ta del av mitt oglada jag. Det ofokuserade, oroliga, hinnerintemed-iga Louise. Nu. Så ler jag också. Åt eländet och allt det braiga. Och det alltjämt ofrånkomliga blurret däremellan.

NewYork, Mölndal, Stockholm, Alingsås, Lund, Spanien, Paris, Ulricehamn och Borås. Vi kommer farandes från alla håll och möts i ett kylslaget men ack så förträffligt Grundsund. Fina dagar, fina bilder. Och en efterlängtad påminnelse om hur jäkla uppfriskande det är med nya möten. Älska olikheter.

Roadtripar till studion och magnifika mackor i Borås för att under kvällningen göra en helomvändning till Grundsund. Våra tre dagar på vägarna med Didriksons är starten på ett par veckors intensivt arbete med hundraårsjubilaren. Nu. Kör. Vi.

Tantvarning.

Imorgon fyller jag år. Diamanter, restaurangbesök eller en resa till Berlin. Jag har försökt med dom alla, men landar på hemlarm, brandsläckare och fotriktiga skor. Hur mycket jag fyller? 31.

Stressen är positiv. Stressen är positiv. Stressen är positiv. Mantrar jag och tänker att jag får tillfälle att göra slag av sakerna jag just lärt mej. Måla upp. Strukturera. Genomföra. Veckorna som kommer är galna. På språng. Sätter både hjärta och hjärna på hårda prövningar. Jag litar, som väl är, fullt till dom båda. Upp till bevis.