En smula av pajen.

Det finaste jag läst på länge. Varför gör vi så, var och en och alla. Gömmer undan det som betyder. I vår strävan att dölja sånt som egentligen ger oss ont. På riktigt. Det är befriande att säja. Skönt att höra. Strongt att våga. Jag har mina tyngre dagar jag också. Ska gudarna å precis alla andra veta. Men just idag är porslinet helt. Och till viss del nytt. För jag jagar stan runt på sköna prylar. Det växer fram nu, miljö efter miljö. En härlig känsla. Som när man tuggar på kritan verkligen inte är allt. Bara en liten del.