H.E.J.

Tänk att tre små påhitt i rad kan betyda så mycket. Tack!

Djungelns lag. Den är vi alla lite bekanta med. Att äta eller att äts, endast dom starkaste överlever. Lagen gäller i allra högsta grad i min hjärna. Mina tankar. På dagarna är jag så full av bös att dom stackars genidragen (well..!) egentligen bara har natten på sej att lömskt smyga sej fram, förbi och över dyngan som slumrar sött. Precis som så många andra ser jag till att alltid skriva ner dom, överlevarna. Vaknar med ett ryck, blippar och somnar om. Ibland blir dom till långa romaner. Ibland bara i form av några ord; en skön formulering, ett färgval, en stark idé, ett måste-göra, ett ord eller bara något viktigt att säja nån. Tid till eftertanke. Jag skriver i mobilens anteckningsblock. Sida ut och sida in. Det första jag gör när jag vaknar är att plocka hem tankarna, förvalta dom, för att därefter återigen överhetta kraniet och allt där under.

Därför undrar jag vad som hände i natt. Om jag börjat knappa in saker i sömnen. Om böset segrat. Det vore alldeles förödande för mej själv. När ska jag i så fall nu hitta tid och tillfälle att var smart?

Saxat ur mobilen: Barkislimpano ch Jacob felländer.
Det susar i säven.

Höstdepp.

Totalt mörker. Rutskrap. Halsdukstovigt nackhår. Skav i halsen och bit i kinderna. Oluftade element. Julclementiner. Mental översvämning. Löss och magsjuka. Icke-sällskap. Overallande, inomhusande och nariga läppar. Elräkningsruinerad. Glasögonigenimmad. Ljusblå hudton och en borttappad satans vante.

Och det här är bara början. Suck.

Reklam går ut på att göra nytt. Vara först. Klipskast. Knocka. Skapa snack, få ögonen på sej. Ta ny mark. Det läggs stora pengar på stora produktioner och det är förödande om viss information läcker ut. Som bildmanér. Idéer. Skisser. Det är därför en del hemlighetsmakeri kring vissa av mina jobb, de flesta faktiskt. Just några såna grejer ligger framför mej och av den anledningen är det aningen tunt med backstagebilder för tillfället. Jag får helt enkelt inget visa eller berätta och resultatet låter vänta på sej tills nästa år. Kul oavsett - för mej. Trist för dig som följer och vill förstå vad jag egentligen sysslar med bakom skärmen. Avslöja kan jag göra att jag för tillfället befinner mej hos eminente Herr Johäll i Borås för spån. Med Chelsea Red på naglarna. Because I'm so worth it.

Det är mycket som är in progress just nu. Jag flyttar tillexempel inom kort till mitt alldeles egna högkvarter. I helgen har varenda skruvskalle spacklats över och gipsväggarna börjat få färg. Lite avlopp och kök på det och Guts. är i rörelse.