Djungelns lag. Den är vi alla lite bekanta med. Att äta eller att äts, endast dom starkaste överlever. Lagen gäller i allra högsta grad i min hjärna. Mina tankar. På dagarna är jag så full av bös att dom stackars genidragen (well..!) egentligen bara har natten på sej att lömskt smyga sej fram, förbi och över dyngan som slumrar sött. Precis som så många andra ser jag till att alltid skriva ner dom, överlevarna. Vaknar med ett ryck, blippar och somnar om. Ibland blir dom till långa romaner. Ibland bara i form av några ord; en skön formulering, ett färgval, en stark idé, ett måste-göra, ett ord eller bara något viktigt att säja nån. Tid till eftertanke. Jag skriver i mobilens anteckningsblock. Sida ut och sida in. Det första jag gör när jag vaknar är att plocka hem tankarna, förvalta dom, för att därefter återigen överhetta kraniet och allt där under.
Därför undrar jag vad som hände i natt. Om jag börjat knappa in saker i sömnen. Om böset segrat. Det vore alldeles förödande för mej själv. När ska jag i så fall nu hitta tid och tillfälle att var smart?
Saxat ur mobilen: Barkislimpano ch Jacob felländer.
Det susar i säven.
