Efter att jobbat i timtal med att få morsdagslacket perfekt - för att sedan se det flagna på några få minuter - känner jag mej plötsligt ganska så lättad över att vi förlorade ännu en budgivning på ett hus som skulle kunna bli våra drömmars. Renoveringen av ett (!) gammalt fönster har tagit hela helgen. Och värst av allt - fönsterdemonen tog över hela min kropp. Frustration. Svordomar. Allärivägen. Jag skulle inte vara en trevlig sambo, mamma, kollega, vän eller varelse med ett sånt däringa renoveringsobjekt just nu. Det räcker med skrotet jag har. Så tack ödet. Du räddade mej igen.
