Det har varit ovanligt tyst här. Vet. Och skulden bär min simultana förmåga. Eller den plötsliga bristen på den. Vitrinskåpen, klickgolvet och logistiken tog över. Snart får jag den tack och lov tillbaka, verksamheten. Som har plats för barn och vänner och vår och allsköns nödiga och onödiga tankar. Jag packar ihop nu för att i morgon bocka för mej. Och niga åt alla jag har träffat i Ulricehamn för sin gästvänlighet. Därefter blir det avslutningsfest innan två dagars plåtning i Borås. Sen. Landar jag där jag hör hemma.
