Fredagsfix.

Jag! Gjorde! Det! Tog alltförlånga listan av tråk, måsten och självförvållade orosmoment som gjort mej illamående i veckor. Avverkade punkt för punkt uppifrån och ner. Strök fixet hårt. Med tusch. Skrattade för mej själv. Gjort är gjort och kommer aldrig mer igen. Ikväll byts jagfårintejobbet-gjortstressen mot tårkalas och kärlek i torpet.

Ibland undrar jag hur kidsen mina påverkas av den ytliga yta som deras mor oavbrutet ägnar sej åt på jobbet. Är det inte värre än såhär så tror jag det går vägen. Jodå.

Min minsta praktikant. Som vägrar dagis. Som för dagen vägrar det mesta som innebär att vi skiljs från varann. Om så bara för en liten stund. Jag skulle vilja titta in. Öppna upp. Höra tankarna. Förstå resonemangen och veta vad hon ser. Hur mycket hon förstår. Läsa av önskningarna och hennes stora drömmar. Om trädkojor och husdjur. Om mammor och pappor. Om flygplan och skor med rosett. Bökigt blir det, att jobba på det här viset. Till och med hos Maria. Bland pennor och papper och skoj. Men det går. För det är jag överlyckligt lottad. En lyckans ost.

Kan själv.

Elgräsklipperi. Sophämtningskärlskoll. Köra lass till tippen. Hårbollsavloppsrens. Huvudströmbrytare. Fastskruvade leksaker, borttappade tevekanaler, skorstensfej, kommungubbsprat och tretusenmilarservice. Det är mycket nytt att ta in och ta ut när man är både man och kvinna i sitt hus. Sanneligen en utmaning, kanske rentav den största hittills. Man får bestämma sej när det tar emot. Åt vilket håll den ska peka, totten. Min ska upp. Jävlarimej.

Just klar med sista plåtningen före sommaren. Oscar. Volvo. Patrik. Malin. Går in i semestermood light när kommande vecka mest handlar om bokföring, höstplanering, locationlet, förberedelser, konstorsröj och någotsånär fri lek. Häpp.

Jotack hjärna.

Det finns en anledning till att små barn sällan lär sej gå och börjar prata just på samma gång. Hjärnan mäktar liksom inte med. Den behöver tid på sej. Att sköta en sak i taget. Det verkar inte vara nån större skillnad på om man räknar åldern i månader eller år. Ibland hettar helt informationsflödet över. Sånt är mitt just nu konstanta tillstånd. Hjärnan pyser under huven. Stånkar, pustar och ber om nåd. Ledighet. Icketänk. Lust. Tilltro. Och förlåtelse. Några dagars intensivt jobb kvar, sen ska den få. Må. Jäkligt bra.

Nya sammanhang. Nya människor. Nya upplevelser. Oh, jag ser fram emot den här helgen. Trevlig midsommar!

Som kalvar på grönbete var vi idag, gänget som plåtade sensommar med Stendahls för Blomsterlandet. Ord är överflödiga - jag har haft en riktigt bra dag på jobbet. Bockar och bugar å det ödmjukaste för gott sällskap och grymt teamwork. Resultatet ser vi om några veckor.

Den svenska sommaren. Är det verkligen såhär den ska vara? I så fall: Dra åt helvete.

Allt har sin tid.

03.00. Det är då jag vaknar numera. I kall natt och med klarvaken blick. Inte för att jag måste. Alls. Utan för att kroppen bara gör. Allt har sin tid, lär jag mej då. För den gamla pannkaka på golvet som om dagen är en pina är om natten ett tacksamt tidsfördriv. Liksom besväret att pilla fram högst otillgängligt linsetuilock med kökstillbehör. Ottans lycka är att göra en ny hög av en annan eller jaga pärlor mellan gliporna i antika brädgolv. Tråket blir roligare på natten. Måstegörat så mycket bättre än att rulla tummar och snurra kropp. I nån slags spänd förväntan att starta dagen.

Spring, fläng, fix. Och så casting på Kungsmässan. Nära sjuttio sköningar mellan 13 och 20 fick jag den stora äran att träffa och plåta tillsammans med Jonny och Kristin. Snygga förpackningar i all ära. Det som finns därunder är den sanna behållningen. Pepp.

Jag ska ta mig ut i världen oftare, det är ett som är säkert. Eller åtminstone göra lite mer för att bryta invanda mönster och energisugande beteenden. Stort och smått. Det var inte särskilt jobbigt att vara på Mallorca, var det inte. Ändå finns det en viss skönhet i att komma hem. Till ongarna, shampot, ett fritt hängande avgassystem och komihåget på kylskåpet. Det bara är så. Lite att ta igen blir det. Men oh så värt.

Landad i Mölndal efter jakt på lä, skepparkrans och naturläkemedel i Grundsund. Och i huvudsak tjusiga bilder, förstås. Riktigt fint har vi haft det. Och finare ska det bli. För nu dunderkur mot vrålförkylning och sen bär jag av mot solen. Några dagars välförtjänt typ semester väntar. Den du. Tack gänget.

Komsikom på casting!

Fredagen den 15 juni castar jag och mina gutsare modeller på Kungsmässan. Varmt välkomna dit är alla killar och tjejer mellan 15 och 18 som vill ha chansen att få testa på hur det är att vara modell för en dag. Tio härliga personligheter med varierade stilar kommer att stajlas, plåtas och få sina bilder publicerade i höstens nummer av Kungsmässan Magasinet. Fotar gör vi i början av augusti. Läs mer om castingen här och tipsa precis alla du känner.

Ännu en dag på jobbet. Pelle, Malin, Anders, Lovisa och jag har tillsammans med eminenta modeller och tung packning minibussat runt i impulsiv jakt på locations. Imorgon får jag några timmars nationaldagsvila innan jag rullar mot ett so far slumrande Grundsund och sista etappen av vår intensiva fotovecka. Häng me.

Lite stök i tillvaron, just nu. Sådär mer än lagom mycket att det är svårt att riktigt formulera en enda tanke och sedan hålla sej till den. Så jag låter bli att ens försöka. Och ägnar den del av verksamheten som är grubbelfri åt att plåta mode i dagarna tre istället. Stökigt, också. Men väldigt kul.

Den som söker hon finner.

Letar efter lusten. Restresan. Ron. Efter första jordgubben, lugnet och mitt spår. Det goda humöret. Det sanna skrattet. Flytet, vardagen, tiden och efter sockret till rabarberkrämen.

Såpp. Idag mejlade Petra på Holviks över resultatet från vårt senaste jobb ihop tillsammans med Superstudio. Bilderna som vi pillade med för KAO Gems ligger nu live. Roligt. Klurigt. Flott.