Jotack hjärna.

Det finns en anledning till att små barn sällan lär sej gå och börjar prata just på samma gång. Hjärnan mäktar liksom inte med. Den behöver tid på sej. Att sköta en sak i taget. Det verkar inte vara nån större skillnad på om man räknar åldern i månader eller år. Ibland hettar helt informationsflödet över. Sånt är mitt just nu konstanta tillstånd. Hjärnan pyser under huven. Stånkar, pustar och ber om nåd. Ledighet. Icketänk. Lust. Tilltro. Och förlåtelse. Några dagars intensivt jobb kvar, sen ska den få. Må. Jäkligt bra.