Jag älskar loppisarna och dom älskar mej. Jag göder dom, får deras business att blomstra. För på min ständiga jakt efter saker som jag bara måste ha, är jag inte sällan beredd - faktiskt ofta så illa tvungen - att betala överpriser. Stora sedlar för bildskönt men väl förbrukat skrot. Fast jag fyndar riktigt bra också, det gör jag verkligen. Förälskar mej helst i sånt som andra inte ens ser. Pluttet som står kvar när äppellådorna är borta. Glasskålen och överkastet och tanthatten har snart fortplantat sej och fyllt ett tjog gamla avdankade korgar från Konsum. Med saker som vid ett ögonkast från okänd betraktare gör mej svårt schizofren. Och på riktigt barskrapad. För med tio miljöer i sikte krävs det mängd. Variation. Jag lastade bilen ordentligt baktung på min lumprunda idag, kan man säja. Utan att för den sakens skull ha det där flytet. Göra-klipp-flowet. Det satt långt inne, men jag har en vecka kvar. Innan jag blandar lortet med nytt och rullar norr över.
