Det är fiffigt ändå, livet. Att det styr och ställer självt. Som om det vet att man behöver. Målar upp Meningen med allt tydligare konturer. Allteftersom. Jag struntar blankt i att börja nåt nytt. Jag tänker fortsätta finslipa på det liv jag redan har. Önskar. Som är upp och ner och stort och smått. Mycket, litet och marängsviss. Jag ska njuta. Trivas. Gilla. Lite mer för varje dag. Våga större och tro mer. Nytt år, samma möjligheter. Så jobbar jag.
