Värld. Världare. Världast.

Förbereder för presentation. En början på en stor. Rätt så livsviktig, känns det som. Struntar i alla oskrivna regler. Klipper, klistrar och fnissar åt min egen genialitet. Tillbaka till 4. Skjuter från höften. Siktar med hjärnan. Lossar med hjärtat. Full på lek. Lös på krav. Borta är om:en och men:en, Jante och Alla Dom Andra. Å jag tänker för en sekund. Att kanske är det så. När man är inne på sitt trettioförsta år. Att man faktiskt har lärt sej nåt. Om sej själv och andra. Av misstag och panik och lycka och noll och nitar och ansvar och underbart och förlåt och barn och o-barn och hopplöst och depp och sjukdomar och medgång och svek och naket och husbrand och skit och motgång och ärligt och skilsmässa och död och tvivel och nykärt och tro och hybris och påt igen. Så att det börjar bli så mycket enklare att bara vara precis den man är?