I natt har jag knappt sovit en blund. Igen. Jag hör inbrottstjuvar i hallen å folk på gruset å bilar som stjäls å broilermöss på vinden. Min så fint upphängda jubileumsstass ser ut som en mördare och så fort jag blundar en aning trillar fantasin in en marig dröm. Då längtar jag efter att bo i en lägenhet med jättemånga portar och innerdörrar och kedjor och plyschoveraller å fjärde våningar och branta trappor som ingen med ont uppsåt orkar ta sej an. Typ som den på Nordhemsgatan som vi har plåtat i dagarna tu, Valentin och jag. En sån.
