Tänk va, att jag ibland måste påminna mej själv om att dom här 2 finingarna är det viktigaste jag har. Kan i samma tankesvep inte låta bli att undra om jag nånstans är en sån där typ som skulle kunna föda fram ett helt fotbollslag. Och sen ta hand om dom, förstås. Vara konstant gravid och tålmodig, fullständigt obekymrad över uttänjda bomullstrosor, degig mage, taskigt pensionsspar och att ratta bil utan servo. Vara sugen på min hålögde man i stentvättade jeans tillräckligt många gånger för att fortsätta bolibompasexa fram knoddar i ett rasande tempo. Gång på gång vara lika genuint glad över plustecknet utan en enda tanke på hur i hela friden detta nu ska gå. Helt tillfreds med att enkom prata bb, bajs och blöjor och att jobba extra i närbutiken några timmar i månaden i utbyte mot nio kilo wienerkorv. Alltihopa bara för att jag är så på-riktigt-nöjd och lycklig över alla liv jag satt till världen. Över mitt bidrag till Moder Jord.

Jag måste erkänna att blotta tanken känns oerhört befriande. Fast på ett högst skrämmande sätt. Och ja. Jag generaliserar. Men jag tror att jag skulle bli just sån. Med trögsvängd bil å Klädkällanbyxor.

By the sea.

Guppar fram på en Stenabåt och stirrar på havet. Tänker att 2011 var året då Livet liksom sköljde över mej som en stor tsunami. Året då jag sprang, simmade och trampade vatten för att komma undan med existensen i behåll. Flåsandes. Sjönk under ytan. Slog tårna i botten och vände. Krålade för allt vad bikinityget höll och kravlade mej tillsist fram till strandkanten. Med andan konstant i halsen.

Nu står jag en bit upp, med tårna nedborrade i den mjuka sanden. Rätt så stadigt. Lugnare andetag. Vänder näsan upp mot solen och känner mej inte längre lika skraj. Tror mej veta att jag står pall också för en våg som sköljer högt. Och är säker på att det, den dan jag dras med ner igen, krävs mycket för att få mej att sluta hålla näsan ovanför vattenytan. Jävligt mycket.

Det är min egen framgång det.

Gojibären badar i frukostmüslin, kamasutra-appen är nedladdad och jag sätter mej numera på huk med huvudet på sned när jag egentligen vill skrika på barna i falsett och sälja dom för en spottstyver på loppis. För det är nytt år, nya löften och nya möjligheter att förbättra. Lika klyschigt som det är sant. Och fantastiskt (löjligt) hur otroligt förändringsbenägen man plötsligt är.

Efter några sköna, lata dagar börjar det bli tid att växla upp. Gå från noll till hundra. Trampa plattan i botten och köra. Rejsa så det skriker i däcken och ryker kring fälgarna. Fast nope. Det är nya takter nu, det har jag lovat mej själv. För i år ska jag jobba mer med tomgångskörning. Spara på energin. Hushålla med bensinen och bli bättre på att glida med - när tillfälle ges. Luta mej tillbaka och take a ride då och då. Passa på att njuta av färden emellanåt.

Just idag lever jag som jag lär. Kickoffar storslaget med två andra sköna företagarbönor till ljudet av vågskvalp och i ångorna från bastuaggregat och spirulinaalger. Jag skulle kunna vänja mej vid detta, ejaa.

Idag gick sista flyttlastet. Från och med nu delar Guts. och Brulay Makeup & Styling studio. För egen del är det ännu ett steg i min handlingsplan - även om genomförandet var mer än impulsivt - och på samma gång en chans att införa lite struktur i min vardag. Inte för mycket, men en aning. Här kan jag samla precis allt som har med mitt jobb att göra och det känns förträffligt. Kristin och jag välkomnar oss själva och dej som vill till Göteborgsvägen 44 i Mölndal.

Drakens år i år.

Enligt den kinesiska astrologin är 2012 drakens år. Jag tycker sånt är spännande, så jag gjorde lite research. Dessutom försöker jag catcha up med kompis E som är en hejare på månar och vädurar. Drakens år står för innovationernas och företagsamhetens år och säjs också vara den oräddes och stoltes år. Det visar sej att självaste draken är en ohämmad varelse med energi och kreativitet i överflöd. Hon är eldig och passionerad och drar sig knappast för någonting.

Hur kaxigt låter inte det? Om jag inte var en drake i mitt förra liv, önskar jag verkligen få bli det i nästa. Och komma så nära som möjligt i det som nu är. Äntligen har jag en idol.