Att säja nej nångång ibland var det viktigaste löftet till mej själv inför det nya året. Och till barnen. För att skapa balans. Njuta av helg. Sitta tungt på rumpan och tugga långsamt. Packa skridskorna på rätt dag och stilla lättväckta kräkreflexer med ecodriving. Tre veckor har gått och jobbåret 2012 har minst sagt kickstartat. Jag står åter på ett ben och vinglar svårt, medan samma hand som örfilar också klappar på axeln.
Lobotomera eller anställa, det är frågan. Å så var det det där med att tacka nej.
