Den här bilden säjer rätt mycket om min tillvaro just nu. Stress stress. Sådan kan ju ta sej uttryck på många vis. På mej uttrycker den sej på precis alla som finns. Förutom eksem, grova svordomar, nedbitna nagelband, ickeaptit och närminnesförlust blir jag allmänt helknasig och superförvirrad. På sådär filmiskt vis att jag lägger fjärrkontrollen i kylen, hänger soppåsen på dagiskroken och går i ut-och-in-vända märkeskläder på viktiga möten. Vardagsmat för mej och min familj.
Men serni. Under sista veckan har jag varit med om två incidenter som jag med glädje tänker låta bubbla rakt upp i topp på min konsekvenseravstress-lista. Den ena är att sätta två linser på varandra, i ett och samma öga, och låta det bero under en sisådär åtta timmars arbetsdag medan ångesten över synnerligen misstänkt tumör bakom ögat växer. (Såna har man ju hört om, dom försämrar tydligen synen dramatiskt över en natt.) Den andra är att ha så nedrans bråttom hemifrån efter en dag med VAB av två barn, ett evinnerligt ringande och en massa jobb att man drar ner till centrum med ansiktsmasken kvarlämnad i nyllet. Det sistnämnda hände idag. Sju butiker tog det innan jag kom på mej själv, mitt i kassan på Hemköp. Tur i oturen var att den rackarns pappåsen gick mitt itu i mitt försök att hasta därifrån. Upp med den i famnen sådär amerikanskt (eller franskt?) bara så var saken biff. Och nej, pannan var inte så påverkad. Ögonbrynen däremot, där satt klegget. Och två konserver rullade från mej på golvet. Världsligt. Men stressigt.
