Jag är inte speciellt förtjust i Nyårsafton. Jag har en tendens att tycka mer synd om året som passerat, som aldrig mer har den stora äran att få komma tillbaka, än att blicka framåt. Mot det nya. Oförutsägbara. Härliga men ack så läskiga.
Mitt 2010 har på det hela taget varit ett strålande år. Otroligt mycket ha hänt och från vissa flygturer har jag ännu inte landat, inte ens fällt ut ställen. Det är förmodligen inte meningen heller. Dom där turerna är nog med facit i hand inga små avstickare, utan självaste Resan. När, hur och vart den slutar vet ingen.
Ikväll blir det familjärt baluns. God mat, sällskapsspel, massa godis, härliga och gemensamma nyårslöften, chokladpudding, guldhattar och raketer. Känner jag oss rätt har vi slocknat allihopa innan Lotta Engberg ens har öppnat truten.
Vi lägger all kraft på ett gott slut idag. Imorgon är en ny dag. I samma joggingbyxor, med samma dåliga hårkvalitet. Fast ändå helt färsk och historisk. Det ni.
