När man är förälder (och säkerligen annars också) är det fasligt lätt att få dåligt samvete för att man jobbar för mycket. För att man satsar på sig själv och faktiskt älskar det. Men serni, det behöver man inte ha. För så länge man kramar och pussar på sin ungar och situationen inte går helt åt fanders till överdrift så tycker barn det är ganska så käckt. För barn är sluga. Dom utnyttjar situationen. Vet att mamma är trött och inte orkar med tjaffs. Dom vet att mamma inte säjer nej när det är som mest. Mamma säjer JA JA JAA till allt, bara mamma får lugn och ro/mejlat färdigt/ätit nånting/duschat/gått på toa/tagit en powernap. Därför tältar två barn inomhus just nu. Mellan soffan och soffbordet. Och jag jobbar vidare i lugn och ro. Alla nöjda och glada.
(Jag ursäktar den senaste tidens usla bildrapporteringen. Telefonen blev oturligt nog trampad på häromdagen. Inte bra.)
