Jomenalltså. Jag förordar ju loppis. För att ärvda saker får fantasin att skena. För att känslan av gamla ting är oslagbar, liksom tillfället då det fångar min totala uppmärksamhet. För att inte tala om originalen, mänskliga som fejk. Både i jobb och privat är det mycket spring. Allt mer riv. Omedelbar förälskelse och absolut impuls. Det är inte så hållbart, egentligen. Och inte alls särskilt billigt heller. Säjer den jag som vill vara redig. Och leva sen. Medan jagjag fortsätter min jakt på fynd. Mina högst personliga skatter. Familjen Taikon.
Så även idag.
