Arnewise.

Det är knasigt, men vissa jobb känns på nåt vis viktigare än andra. Det är dom där jag förnimmer blodsmak i munnen, vänder ut och in på mej själv, nära på klappar ihop av allt görande och efteråt lovar att jag minsann aldrig ska bli berusad igen. Därför känner jag mej lite rastlös när jag får sitta med uppdrag som mest bara kräver min hjärna. Varken lastutrymme eller fläng - annat än mentalt. Jag har turen att få jobba med flera såna grejer just nu. Som inte gör sej bra som varken backstagebilder eller iögofallande skryt. Men som på sikt har goda utsikter att bli nåt av det mest utvecklande jag har tagit mej för. Jobwise. Lifewise. Om bara pallet pallar.