Jag tänker att jag aldrig borde klaga på mitt jobb. Att det liksom allt som oftast är för bra för att vara sant. Fast såna här dagar, när solen steker utanför, himlen är blå och benen flott rakade, kan jag känna en viss frustration över att stå i studio och plåta höstmössor. Trots att sällskapet mitt är eminent. Men gjort är gjort och nu ser jag fram emot att njuta av dagens sista soltimmar och berusa mig i vänner och dryck.
