Fått ner pulsen efter en lugn dag som blev snabb. Värmen från brasan i nacken. Fötterna på stolen. Levande ljus och Norah Jones som sällskap. Longt time, no see. Nynnar falskt men gärna. En trött tös i knäet som äter smör direkt ur byttan. Som gör fröknarnas hår grått. Läser material inför kommande lämning och nyper mej i armen över ynnesten att få ge andra jobb. Lön. Utveckling. Möjligheter. En grupp av människor som vill. Stoltare än kyrktuppen över att pojken min tyckte att middagen var asagod. Vi har pratat kärlek och chans och jag blir om ännu varmare i kroppen. Det liksom flammar, bakom och inuti. Idag är det min kväll. Tidning med tjusigt omslag. Inte riva, inte skriva, inte jobba. Mobilen av, datorn nedsläckt. Fluffigt täcke i soffan och bästa dvd:n framför ögonen. Som jag har längtat. Skratt är terapi men just idag behöver jag ingen. Tack till den som bestämmer för en finfin mittiveckan.
