Eftersom mina fina frilansarsambos låtit golvet på kontoret fått sej en omgång färg blev det till att jobba hemifrån idag. Vilket brukar vara knivigt - jag saknar folk och disciplin! Men så bestämde jag mej för att släppa parkeringsbromsen och inte lyfta ändan från pianopallen förrän jag bockat av att-göra-listan. Från den helt okejiga början till det aptrista slutet. Och hej så bra det har gått. I ett jädra tempo och med tofflorna på har det intervjuats, korrlästs, layoutats, gjorts urval, beställts pressmaterial, skissats, skrivits, bockats av, ringts och tvättats ord. Värsta tyngden släpper från axlarna och jag frågar mej själv varför jag gång på gång skjuter upp svåra/jobbiga/obekväma/läskiga saker till sist? Och därmed gör kacklande hönor av små, mjuka fjädrar? Puckat.
