Svett är ett väl känt afrodisiak. För mej bättre än alla ostron och jordgubbar i hela världen, och betydligt mer lättillgängligt dessutom. Jag behöver tack och lov bara ta mej till Johanneberg för att gå igång. För uteslutnings-metoden säjer att det måste vara just utsöndrandet av stora mängder salt vätska som gjort mej besatt av min yoga. 90 minuters fysiskt krävande töj och böj i 40 graders värme. Svetten sprutar, musklerna ömmar, blodet rusar. Hjärtat pumpar, huden blänker och andningen är rätt men tung. Ett galet hälsosamt uppåttjack för kropp och själ som varar långt mycket mer än i 4 sekunder. För ju fortare man kommer ner i savasana desto längre får man ligga. Det lovar självaste Herr Bikram, minsann.
(Ifall min fröken skulle gå in och läsa detta vill jag tillägga att man blir lugn och stark och vig av yoga. Lite gladare också. Mindre stressad. Och förhoppningsvis snyggare i längden. Och ja, när jag ligger där och stirrar upp i taket, helt uttömd efter ett pass under vilket jag iakttaget varenda liten vrå av min kropp, så tänker jag att nog var jag bra mycket tjusigare innan barna hyrde in sej men fan va bra jag funkar ändå. Man ökar blodcirkulationen och blir hel och frisk och lugn och balanserad. Också. Nån gång.)
