Det tog mig nästan precis ett helt hysteriskt år att uppskatta tillvaron som egen företagare. Nu kan jag njuta av det. Låta naglarna vara trots att agendan inte är fullklottrad. Må bra utan konstruerade hittepåjobb, utan att alltid presentera, även om det ständigt finns grejer att ta tag i. Men det brinner inte. Och viktigare än att kväva elden är att hålla lågan av kreativitet och lust vid liv. Den behöver syre. För det är den som är verktyget i mitt jobb. Den som är jag.
Just nu koncentrerar jag mig på att göra hem av mitt hem. Jobb av mitt jobb. Det har dröjt på tok för länge. Försöker reda ut. Hantera. Och tro att röran snart är ett minne blott.
