Stänger just igen Från vaggan till deadline efter att ha sträckläst den i ett svep, från början till slut. Jag blev oväntat drabbad av en bok som hafsades med i all hast för att insupa nån slags kultur på hemresan från huvudstan. Med Robert Gustafsson på omslaget förväntade jag mej nånting annat än jag faktiskt fick. Något mycket sämre. Ytligare. Mer självklart. För den här boken är brutalt ärlig och på sina ställen brunnsdjup. Rolig och dyster på samma gång. Verklig. Jag skulle vilja knycka ett gäng formuleringar till det själsliga kapitlet om min egen tillvaro. Flera gånger har jag mitt i texten lagt ett finger mellan bladen för att slänga mina naiva ögon på omslaget. Jo visst fan är det Robert Gustafssons ord jag läser. DEN Robert Gustafsson. Ibland tror man att man känner nån. Ens uppfattning är så stark och övertygande. Men jag älskar att bli överraskad. Att se andra sidor och kvaliteter, särskilt goda. Att få komma in under tjocka skal och bakom hårda pannben. Hos nära och mer främmande. Det tål att tänkas på, var eviga dag.
