Jag kan inte minnas att jag nångång drömt om att gifta mej. Har heller aldrig haft några prinsessdrömmar, så vitt jag vet. Jag hade fullt upp med att samla fotbollskort och köra knallert. Det där med att vara i totalt centrum just där och då, med allas ögon och fokus och... uh, det verkar mest obehagligt, just på det viset. Men jag tror störtmycket på kärleken, såklart. Fast för mej gör den sej som bäst och växer som starkast när den får vara fri. Utan tyglar eller normer eller löften på papper. Och i många olika skepnader, glad och äkta, direkt sprungen ur hjärtat och tårna. Lyckligt blir det nog för dom där det enda inte utesluter det andra, skulle jag gissa. Och det är väl just då, först då, den är som mest på riktigt.
Men det är klart härligt att gå på bröllop. Jag har varit tärna en gång, höggravid och sprickfärdig. Det var mej en upplevelse. När jag i detta nu sitter och jobbar fram stillebenidéer för en decemberplåtning, som egentligen inte har ett skvatt med gifermål att göra, inser jag att det finns imponerande många idéer att att hämta hos uppfinningsrika brudar. För en sån jäkla tid det läggs på inbjudningar, kuvert, bordsdekorationer och tårtor på höjd. För att inte tala om alla dessa frisyrer, skor och klänningar det finns att välja på. Redan där tar det stopp för mej. Att välja är inte min starkaste sida. Men. Jag ska ovilligt erkänna att en och annan kreation numer ligger i min privata mapp.
Ps. Ni som jag känner som snart ska gifta er: jag vill förstås hemskt gärna komma. För att jag tror på er. Och jag vill gärna veta exakt datum - snart - så att jag vet om jag ska slå till på kjolen jag går och trånar så efter. För man får väl ha rött på bröllop va?
