Med en månad kvar till jul är det svårt att inte dras med. I hysterin. Jakten. Stressen. Hetsen. Att göra. Att hinna. Att köpa. Man kanske kan tro att jag gillar den biten, med tanke på mitt yrke, men det jag diggar allra hårdast med mitt jobb är analysen. Allt annat - konsumtionen, genomförandet, kränget - följer liksom med på köpet.
Hur som. Julen blir annorlunda för mej i år. Exakt på vilket sätt vet jag inte riktigt, och jag lägger för tillfället inte särskilt stor möda på att ta reda på det heller. Hade det inte varit för kidsens förväntningar hade jag mer än gärna struntat i legoadventskalendrar, griljerade skinkor och övermånga julklappar och istället lagt slantarna på en lång resa till solen. Packa bikini och flipflops i en icapåse och dra mot ekvatorn. Till ljuset och värmen, åh jag saknar det redan!
Så jag klurar just nu mest på om jag kan göra så, om barnen skulle uppskatta den tillvaron lika mycket som jag. Och om det är okej att låta mor- och farföräldrar fira jul utan sina minsta kamrater. Jag har riktigt inte bestämt mej. Än. Men jag känner hur den kryper allt närmre, stressen.
