Hakar på Fridas inlägg om diskbänksrealism med några snapshots från min verklighet. Som ett sätt att visa mitt riktiga jag i den digitala maskerad vi alla nu för tiden sorgligt nog bjuder in oss själva till. Välkommen till barn och bonusbarn i det för trånga huset där mamman skriker i falsett (för att överrösta ballonger som smäller, treåringar som gråter, svårt rastlösa skolbarn som vrålar och nervösa toner från Hoffmaestro) att alla måste hålla sej ur vägen för att hon ska ta kort. Till sin blogg!! Det dåliga samvetet kommer inom mycket snart framtid bjuda allihopa på bullfest. För övrigt råder fullkomligt besöksförbud och jobbet ser ut att snällt få vänta tills mörkret lägger sej.
