Lucia. Min favoritdag på året, utan att riktigt veta varför. Som liten var det luciatåget. Att få vara med. Idag är det istället att titta på. På dagis och skola, tv och torg. På frisinnade ongar. Iaktta. Se glittret i ögonen. Känna förväntningarna. Höra scchhhy:set. Nästan ta på tankarna som snurrar inuti och utanför små toviga huvuden med för höga strutar och envist kliande glitter. Kronor på snedden och lucialjus i glappkontakt. Höjdskillnader. Tonskillnader. J istället för R. Lena ansikten som bländas av ivriga föräldrar bakom nyköpta kameror. Farmödrar som inte hittar glasögonen förrän sången är över. För långa lucialinnen. Egenpåhittade textrader och spring i bena. Barnens egna dag. När pojkar och flickor är lika-samma. Får vara. Får uttrycka sej själva. Vill att den känslan ska sitta kvar. I. Länge. Precis alltid.
Fina fina små människor. Idag ska jag jobba för er. Tjohoo.
