Jag är sentimental av mej. Har svårt för avsked och saker som försvinner. Vill linda allt det bästa i bomull runt mitt hjärta och bära med mej det där. Jämt. Tycker därmed å ena sidan sjukt synd om själva året, som aldrig får komma igen. Har å andra sidan aldrig någonsin tidigare varit så redo att möta nytt.
Jag tror mej ha mycket att se fram emot, och ändå vet jag bara en liten liten del. Nya uppdrag. Nya kunder. Barn som växer. Ny lokal. Nya mål. Nya kollegor. Nya upplevelser. Å så ska jag ju fylla 30.
Nu drar jag på mej rött närmast kroppen, vispar ihop chokladpuddingen, placerar partyhatten på rufset och ställer mej redo med tändstickorna. Om några timmar vinkar jag bye bye till 2011 - med gråten i halsen - och välkomnar allt det nya med vidöppen famn.
GOTT NYTT ÅR!
