Jag deligerar, lite åt höger och en aning åt vänster. Mer än tidigare. Det är läskigt. Jag måste strypkoppla mej själv för att inte ringa. Komma oanmäld. För att lita. Innan jag blev med företag hade jag aldrig ens funderat på hur roligt det kan vara att ge andra jobb. Och förtroende. Men det är helt fantastiskt och jag försöker ta varje chans jag får. Även fast jag nog aldrig kommer att känna mej som nån chef direkt. Men det är minsann vad jag är, stundom. Och affärskvinna, sa någon, men det tror jag inte riktigt på. Det är mer nåt för kavajtanterna på SEB det. Heja er som finns här för mej, i min snäva värld. Ensam är inte bautastark.
