Står på Hemtex i dimman från ångstrykjärnet. Avkopplande. Meditativt. Och varmt. Framför ligger högar av blått. Småblommigt. Knytsött. Som en sommaräng. Solljuset träffar mej i sidan. Tankarna dansar iväg. Jag dyker djupare in i dimman. Till det där lilla fallfärdiga torpet. Långt ute i skogen, bland klätterträd och i mjukt snårig terräng. Vid en bäck som mynnar i en sjö där vattnet alltid är ljummet. Där iglarna är rosa och suger fett. Där jag lever på blåbär i mjölk och där luften luktar syrén. Till stället där getingsticken känns som kyssar mot huden. Där jag bär vatten i zinkhink med skir trosa och fasta lår. Där världen är snäll och håret alltid trillar ner i en lätt lock i ansiktet. Stället där jag har tålamod med mej själv. Där fåglarna kvittrar, en i taget, och solen alltid segrar. Platsen där jag får fräknar. Där barnen jagar fjärilar, utan kläder. Där alla drömmar slutar lyckligt och där sommarregnet smakar fläder.
Med en gnutta fantasi får ytan själ. På den platsen ska jag bo. En vacker dag.
