Jag andas juh.

En lördag med bara lite jobb och desto mera tacos. Och en lång rad av fallossymboler i färgglad lera. Finyoghurt på väggarna, tusch i ansiktet och tredje musen i fällan. Falska tonartshöjningar, vibrato och långa vokaler till bästa trallet. Absolut inget märkvärdigt alls. Fast ändå det allra mest fantastiska. Tack kroppen min som måhända börjar bli lös och ledig men som gör flera miljoner drag i minuten för att jag ska få uppleva allt detta. Mitt liv.