Måhända ett jäkla tjat om det här ljuset. Men jag är svårt beroende av solsken. Att vakna självmant av strålarna som sipprar in mellan dammig gardin. Jag går ju så innerligt och väntar på våren. Solen. Värmen. Lever ickenu:it. För vips så har sommaren sprungit om mej. Och så måste jag längta enträget igen. Efter det som aldrig tycks komma.
Nästa vecka plåtas det sängar i dagarna sex. Det är prep för fulla muggar på agendan resten av denna och så många saker att hålla i huvudet att jag inte har nån plats över till särkilt mycket annat. Men so far so good.
