Jag tror ju att allt händer av en mening. Som att bilskrället mitt vägrade att starta imorse. Vilket i vanliga fall är ka-ta-strof. Så ock idag. Tills svordomarna tog slut. Tills jag kom på. Att min Ikeaplåtning i sista sekund blev framskjuten. Att jag inte måste befinna mej på nån speciell plats vid en specifik tid just idag. Att jag faktiskt har tid och ork att dra ungarna på snowracer till dagis och plugg. Att jag kommer bli så illa tvungen att jobba hemifrån. Att jag äntligen har möjlighet att reducera både stressutslag och to-do-listor i överflöd. Att jag för en gångs skull inte har nån rekvisita som måste skjutsas hit eller levereras dit. Att jag saknar mjölk i huset och kan passa på att lära mej att dricka te utan. Att jag har tid att förbereda mej inför mina kvällsmöten. Att renset får mej att må mycket bättre. Att jag hade avlidit om jag kom hem till den här horden av mail efter en heldag i studion. Att det sällan blir som man tänkt sej. Men går utmärkt ändå.
Ps. Min ögonbrynspincett är spårlöst försvunnen sedan lite för många dagar tillbaka. Det för absolut ingenting gott med sej, så vitt jag kan se. Så länge jag överhuvudtaget kan se. Ds.
