Jag kan inte tänka riktigt som jag vill just nu. Men tre saker slår mej heltapropå.
1. Det finns absolut ingenting glamouröst med det här yrket. Jag vill bara säja det. För jag blir nästan varje dag förvånad över hur många det är som får det att verka så. Eller också är det bara jag som har missat precis hela grejen. Som snubblat förbi. Jag säjer inte till er som strävar att det inte är kul. Stor skillnad.
2. Auktoriteter. Vad är det egentligen med dom? Letar i min kbt-tränade hjärna efter någon händelse som skulle kunna ha satt sina spår. Som får mej att rygga två steg och hålla andan. Bli jätteliten och lipa lite inombords. Jag tror att jag ska se till att bli en auktoritet själv, nångång. Med rak rygg och skitmycket pondus. Lena ögon, lust att lära och stor karisma. Då så skulle jag ta såna som mej själv i handen och leda dom rätt.
3. Att blåsa upp sitt eget ego är som grafitti på folks staket. Det borde vara straffbart.
