Un.

Om man nu inte finner någon större, längre eller ens omedelbar tillfredsställelse i att få manikyr, ha en garderob full med skor eller promt möta våren i Paris. Kan det då inte räknas att man unnar sej själv genom att göra andra glada? Det pratas ideligen om problemet med att sätta andra främst. Före sej själv. Personligen tycker jag inte att det är mycket som slår kicken i att bidra till någon annans lite bättre. Egokicken! Och vem är det med handen på hjärtat som gynnas mest då, egentligen? För mej räknas lyckan hos båda flugorna. Jag kan inte tänka mej ett bättre sätt att själv få, än att ge. Länge leve unnet. Eller. Du får vad du ger så ge bra.