Tids nog.

Drömmar är viktiga. Kanske det allra viktigaste vi har. Det som piskar oss och gör oss ödmjuka. Får oss att våga, att tro och hoppas. Jag tvingar mina små att skriva ner sina drömmar med knöckliga bokstäver på knöckliga papper. Det blir så tydligt då, att dom förändras över åren. Förhoppningarna. Idag är jag fullkomligt jobbutmattad efter upprepad dygnetruntjour, för många ja:n och kraftigt förhöjd kroppstemperatur. Extra dimmig i tankarna. Jag tänker nu att jag minsann tids nog ska bo i ett hus med en slingrig trappa. Åka i en gammal vacker cremefärgad cabriolet i en vacker stad och ha vackert hår. Sjunga gråtigt för min man. Gå på opera i sittvänlig långklänning. Resa långt och länge. Kasta ut teven. Åldras som Lena Endre. Vara vig och förstå mej på rawfood. Äga en träig men fullt sjöduglig båt. Bota sjösjukan. Ha vernissage och pardörrar inomhus. Sitta på cykeln i uppförsbacke. Sluta när jag är på topp. Göra skillnad. Gilla snö. Och bli stupfull för den lyckliga (-) kärlekens skull.