Joggingbyxtöcken.

Det gick inte hela vägen trots noll sova. Förutom i fötterna, aj. Dom har alltid somnat hårt, fastän blodet verkar flyta på bra. Ungdomarna säjer dygnat, har jag hört, när dom håller sej vakna av okänd anledning. Det är lite creddit när man är arton men jag känner mej inte frän ett dugg. Föresten så träffade jag två ynglingar igår som skrämde mej. För dom är så vuxna fast jag tycker att dom borde slippa. På ett tag. Dom klär sej flott, pratar om New York, artikulerar, vet svåra saker om politik och säjer Photouoeshaap istället för fåttåschåpp som oss andra. Kör om en i ytterkurvan liksom. Det är ny deadline om några timmar och ändan på hård pianopall med gnissel. Munderad i gårdagens smink, joggingbyxor och taskig utväxt i hårbotten. Lite klorgrön sådär. Dessutom en decimeter snö utanför, på min vårträdgård, och förbaskat seg uppkoppling. Plus damm i hörnen. Jag måste försöka samla tankarna nu på nåt vis. Dom spretar. Och fingrarna halkar in på sidor om medelhav och buddhistläger. Försök inte ringa mej just idag. Jag ber dej. För jag svarar inte. Nog.