Jag är ju barnsligt förtjust i ungar. Särskilt såna som är mindre än mina egna. Dom är mina största idoler, kidsen, och ett mål här i livet är att inte hyscha bort mitt eget. Det som bor längst in. Igår hade jag besök av två småttingar på jobbet. Riktiga sköningar. Med tjocka lår, pigga blickar, underbara formuleringar, kiknande skratt och sjukt mycket energi. Och vips så har jag fött barn hela natten. Såklart. Det blev en pojke. Välskapt. Mörkt hår. 3460 gram. Jag är helt slut. Och har en lång dag framför mej. Allra sista i just det här projektet. Mitt i utdrivningsskedet, liksom.
