Idag har jag sorterat verktygslådan. Lagt tillrätta, putsat på och adderat nytt. Rivit ur ryggsäcken. Packat om bagaget. Coachat mej själv. Gått i terapi. Utan nån att ventilera helt fritt med då och då hade jag blivit tokig. Sjuk i sinnet och omhändertagen i tajt tröja. Kan jag ibland tro. Fast så är det å andra sidan ren och skär galenskap att vara människa. Helt naturligt att flippra sej fram bäst man kan genom livet. Och vara sann med det. Idag pratades det om min skepsis mot hårfrisörskor och huvudvärkstabletter. Om vardagen på solokvist, om att fika med Oprah, om rädslan att bli som Carola och om framtidsdrömmen som är så nära och på samma gång så jobbigt långt bort. Jag blir klokare, mina celler förökar sej. Och jag har allt mer sällan otur när jag tänker. Det är två bra tecken på att hjärnskrynkleri gör mej gott.
Man kan också definiera personligutvecklingslustan såhär vackert.
