Jag tror att man kan ha mycket för sej här i livet, och må väldigt bra i det. Så länge man klarar av att vara ledig när man är ledig. Jag kan inte, men övar mej. Mitt trick är att läsa. Böcker. Det helar mej. Fast hittepå går bort. Jag måste bestämt lära mej nåt. Eller känna igen mej på ett eller annat vis. Göra vik på var och varannan sida där det finns nåt som gör mej nyfiken. Som får mej att ta boken med mej. En formulering. Ett citat. Ett fenomen. Ett vackert ord. Eller en tanke som min. Jag lyckas inte tömma hjärnan medan jag läser, det gör jag inte. Det är nog inte alldeles meningen heller. Men jag lyckas åtminstone komprimera tankarna. Kanalisera stressen. Vara väldigt mycket på plats, här och nu, fast på samma gång väldigt långt bort. I handlingen. Precis på den här fläcken, fast samtidigt nån helt annanstans. Vilsam rastlöshet. Det är tydligen så nära ledigt jag kommer.
